Historiska händelser i vårt hus i fastigheten Sågen och i området vid Hornstull
Inledning
Beskrivningen av olika händelser i vår fastighets historia har sammaställts av en tidigare ordförande i föreningen, Leif Berglund.
Hur såg västra Södermalm ut 1841? Hornstullsgatan som började vid Hornstull, anslöt till Brännkyrkagatan och Hornsgatan vid ”Hornskroken” ungefär vid Zinkens damm som på den tiden faktiskt var en damm. Den tomt som vårt skulle komma att byggas på benämndes helt enkelt ”Tomt 43” enligt 1810 års numrering av tomter på Södermalm.
Södermalm var i mitten av 1800-talet stadsplanerat och bebyggt fram till Zinkens damm. Längre västerut låg bara ett ”Gubbhus”, Bergsundsbruk och Spinnhuset på Långholmen, samt några spridda gårdar.
Huset byggdes antagligen 1882
Enligt noteringar i de handlingar som finns kvar från försäljningen 1947 så är huset byggt 1882 inte 1886 som vi brukar säga. Men vi vet inte säkert.
Även denna notering, ur en beskrivning av hus som flyttats till Skansen, tyder på att huset byggdes 1882 eller 1883.
”Staden sålde tomterna i det nyplanerade kvarteret Sågen mellan Brännkyrka- och Hornsgatorna. Då förstördes de dittills så välskötta trädgårdarna på Hornsbruk 1 och 2. Kvarteret blev en väldig byggplats och åren 1882-83 växte där upp 11 hyreshus. Jakobsbergs olika hus hyrdes till en början ut som bostäder. 1882 bodde det 70 personer där.”
Enligt uppgifter i rotemansarkiven så flyttar våra första innevånare in redan hösten 1882.
Vårt kvarter, men inte så mycket mer i vår stadsdel, är bebyggt. Bergsundsbruk ligger ute på udden och några hus mitt emot vårt är uppförda, resten av området är stadsplanerat men ännu inte bebyggt. I kvarteren runt vårt ligger hus och gårdar spridda över tomterna så som de byggts under 1600-talet och framåt.
Några tidiga invånare i huset
De första som flyttar in i huset är Anders Andersson 46 år som närmast kommer från Torslunda i Kalmar län men som är född i Kristianopel i Blekinge. Anders är Kakelugnsmakare och änkling med ett barn som heter Gideon Josua Gabriel och är fem år. Med honom kommer också pigan Anna Sofia Thorsen 33 år också hon från Torslunda men hon är född i Ryssby i Stockholms län. De flyttar in den 4 november 1882, enligt Stockholms rotemansarkiv.
Ett år senare gifter de sig och flyttar från huset den 15 december samma år, till Gamla Prestgårdsgatan 11 där de stannar till 1893 och skaffar två barn.
Nästa inflyttning är den 7 november då Nils Anderberg med hustru Bengta och barnen Ester och Albert flyttar in. Nils är murare och familjen kommer närmast från Koksgatan 12 men han är född i Åhus i Skåne och hon är född i Rinkaby Stockholm. De stannar i huset i två år innan de flyttar till Skinnarviksgatan hösten 1884.
Kanske var Anders och Nils med och byggde huset eller bara färdigställde kalkelugnarna som var husets enda uppvärmning när det byggdes.
Den stora inflyttningen börjar i september 1883 då ett tiotal familjer varje månad flyttar in i huset med barn pigor och inneboenden.
De flesta som bor i huset bor här bara ett eller två år innan de flyttar till nästa adress. De flesta är arbetare och kommer från landsorten eller i några fall från andra länder. Under åren 1882 och 1928, den tid som rotemansarkiven spänner över, bodde i huset 3148 personer huset så flyttfrekvensen var väldigt hög.
Brännkyrkagatan 185/Hornsgatan 188 var de första adresserna till våra två uppgångar.
Göta Segelsällskap bildades 8 augusti 1895. Första händelsen jag känner till som är relaterad till vårt hus är när Göta båtsällskap bildas på ett möte som hålls på Lindströms café på Nya Hornsgatan 188 (idag Hornstulls Strand 3). Det är i den lokal som idag används som biograf ända sen renoveringen 1944.
Mer info om detta finns på Göta Segelsällskaps hemsida.
Denna bild togs 1892 i samband med starten av cykelloppet Mälaren runt på den gamla flottbron.
Första telefonen i huset
I telefonkatalogens upplaga 1900 finns denna uppgift om teleabonnent:
Tanto 87: Helmfrid, Ida, Fru, Hornsgatan 188
Är fru Ida Helmfrid med telefonnummer 87 station Tanto den första telefonkunden i huset? Svårt att säga men det är den första med vår adress som jag kunnat hitta i telefonkatalogerna.
Mer uppgifter finns om Ida i Stockholms rotemansarkiv: Ida flyttade till Stockholm från Wårdinge tillsammans med sina föräldrar och en äldre syster när hon var 14 år gammal. 1884 gifte hon sig med Johan August Helmfrid som var smed och kom från Örtomta i Östergötland. De fick sex barn och flyttade till vårt hus 1899. De hade två pigor och en innboende och så telefon förstås.
Hornstull får elspårvagnar 1901
Mellan Slussen och Hornstull gick ångspårvagnar. 1901 fick Hornsgatan el-spårvagnar, först av alla Stockholms gator. Det gick också spårvagnar från Liljeholmen till Mälarhöjden och Midsommarkransen, men enda förbindelsen mellan Hornstull och Liljeholmen var en flottbro. Det blev därför mycket välkommet bland alla resenärer när en ny bro byggdes 1915. Det var en provisorisk träbro, men den höll för förortsspårvagnarna, som nu kunde fortsätta över till Hornstull. Den gamla flottbron hade haft sitt fäste vid slutet av Brännkyrkagatan, men den nya anlades som en förlängning av Hornsgatan, och den gata dit den växande trafiken nu leddes in. Förbindelsen gjorde Hornsgatan till ett viktigt trafikstråk.
Ygberg mäter tomten och gör en ritning 1901
”År 1901 den 28 september, inställde sig undertecknad Ygberg – stadsingenjör – å tomten No 15 efter 1810 års nummerordning uti kvarteret sågen vid hörnet av Årsta strand och Brännkyrkagatan”
Så börjar det äldsta dokument vi har som beskriver en händelse i vårt hus historia.
Det var stadsingenjören Ygberg som kom på besök för att rita en karta och mäta tomten i samband med att ett lagfartsbevis skulle utfärdas.
Av beskrivningen framgår att byggmästare Axel Edengren köpt fastigheten den 1 maj 1901 för 150.000 kronor. Tyvärr framgår inte vem som är säljare.
Hornstulls Strand hette på den tiden Årsta Strand. Bergsunds Strand hette Brännkyrkagatan enligt både dokumentet och ritningen.
Det framgår också att kvarteret då tillhörde Maria Magdalena församling. Högalidskyrkan var ju ännu inte byggd, eftersom vår del av Södermalm var ganska glest befolkad på den tiden så fick vi vänta 22 år till innan vi fick en egen kyrka.
Ygbergs tomtritning
Karta från 1908
På en karta ritad 1908 är vårt område fortfarande ganska sparsamt bebyggt. Det är i huvudsak mellan dåvarande Hornsgatan och Brännkyrkagatan, som gick ända ner till Hornstull utanför vårt hus, som det byggts sammanhängande kvarter. Den nya Liljeholmsbron var ännu inte på plats så den gamla bron över till Liljeholmen och en järnvägsbro en bit ner vid
Årsta Strand är förbindelserna söderut.
Erik Asklund föds i området 1908
När Erik Asklund (1908-1980) kallade sig själv ”en kille från Hornstull”, så uttryckte han en bokstavlig sanning. Han föddes nämligen inte som de flesta södergrabbar på Södra BB, utan hos ackuschörskan Rosendorff, som hade sin mottagning i specerihandlare Erikssons hus i hörnet av Brännkyrkagatan och Långholmsgatan. Han var f ö tvilling – med ackuschörskans rutinerade assistens framföddes Erik och hans bror med 20 minuters mellanrum. Till yttermera visso döptes bröderna i den ena av de gamla f d tullpaviljongerna vid Hornstull som övergått till att utnyttjas som kyrklig lokal.
Brännkyrkagatans historia (Bergsundstrand idag)
”Så steg den långa gatan upp mot Hornskrokens röda kåkar, gjorde en liten sväng kring den gamla malmgården på krönet och stupade sedan rakt ned i fattigdom och mörker mot Hornstull. För att sluta vid den gamla flottbron som förde över till Liljeholmen. Bron bågnade under bönders och åkares foror, bryggarhästarna stegrade sig framför det uppsprutande sjövattnet under fogarnas skrällande järnplåtar. Eller hejdades vid bommarna när bron öppnades och en skutas svarta skrov med grå segel ljudlöst gled förbi. Från plankfästet mellan de gamla tullhusen tutade otåligt Mercedesbilarnas hesa horn, piskor knallade, mjölksurrorna klingade av tomflaskor och rymden rök av ångor och svordomar” ur Barndomens gata 1947 av Erik Asplund som fångar stämningen runt 1920 vid Hornstull.
”stupade sedan rakt ned i fattigdom och mörker mot Hornstull” vad säger ni om den beskrivningen av platsen där vi bor?!
Ny klaffbro invigdes 1915
Den gamla pontonbron från 1890 fick 1915 hjälp av en ny klaffbro som här syns på en bild tagen 1948 med vårt hus i bakgrunden. 1915 års broprovisorium var i bruk till den 9 oktober 1928, då nästa Liljeholmsbro, den nuvarande, stod invigningsklar. Man anade väl knappast då, att den redan efter tjugo år skulle bli en besvärlig flaskhals, och bron har sedan fördubblats med en lika bred körbana öster om den tidigare. Om man räknar med den gamla bron, som slopades 1890, och järnvägsbron, som användes tills Årstabron blev klar 1928, blir det den sjätte Liljeholmsbron på drygt ett halvsekel!
Carl och Hugo köper fastigheten 1928
Den 3 september 1928 upprättas ett nytt lagfartsbevis där det framgår att direktör Carl Broström och köpman Hugo Nilsson köpt fastigheten för 520.000 kronor av maskinist Reinhold Emanuel Blom och hans hustru Linnéa Blom.
Gatunamnen är desamma som 1901 och lagfartsbeviset kostade 25 riksdaler att utfärda.
Högalidskyrkan byggdes mellan 1916 och 1923 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom. Kyrkan är placerad på en höjd nära Hornstull mellan fyra gator, Hornsbruksgatan, Högalidsgatan, Varvsgatan och Borgargatan. Kyrkan är en representant för den nationalromantiska riktningen inom svensk arkitektur. Detta kommer klarast till uttryck i de båda tornen, vars närmaste förebilder finns i Mariakyrkan i Visby. Något som gör Högalidskyrkan särskilt intressant är att vid inredningen av kyrkan var det många av dåtidens konstnärer som medverkade.
Liljeholmsbron invigdes 1928
Den första delen av Liljeholmsbron invigdes 1928.
Liljeholmsbadet invigdes 1930
Liljeholmsbadet byggdes i Nyköping 1929 och bogserades via Södertälje kanal till sin nuvarande plats vid Bergsundsstrand där det togs i drift 1930. På den tiden bodde många arbetarfamiljer i området och lägenheterna saknade badrum. Badet var för många den enda möjligheten att tvätta sig på ett bekvämt sätt.
Inte för att dess existens varit helt ohotad: på 1950-talet sjönk anläggningen och fick bärgas. Samtidigt renoverades och moderniserades det med bastu och tvagningsrum. I början av 1990-talet hade badet åter hunnit förfalla, man var orolig för att det skulle sjunka igen och planer fanns på att lägga ner. En större renovering genomfördes 2001. Nu är Liljeholmsbadet stängt.
Västerbron invigdes 1935
Efter långa diskussioner om stockholmstrafiken och behovet av Västerbron stod den äntligen klar 1935. Läs mr om bron i Ur Människor kring en bro, Josef Kjellgren, 1935.
Ur Människor kring en bro: ”Ja, hela bron hade skakat av arbete; en hög, hård och öronbedövande rytm som larmade mot sin fullbordan. Och Herbert hade suttit gränsle över en balk och stirrat mot den punkt där svetsningslågan ätit sig in i järnet. Djupt under sig hade han vattnet, högt ovanför huvudet den vårblå himlen.”
Bergsundsbruk 1938
Sedan 1700-talet låg ett järnbruk och senare en mekanisk verkstad där det bl a tillverkades ångmaskiner, längst ute på södermalms västra udde. Bruket revs i skiftet mellan 30-talet och 40-talet för att ge plats åt bostadshus. Bilden nedan är tagen 1938 från liljeholssidan.
1940 är större delen av vårt område bebyggt. Högalidsskolan, Liljeholmsbron och Högalidskyrkan är byggda men området runt Liljeholmsbron kommer att ändra karaktär vid en utbyggnad av bron i mitten av 50-talet.
Carl och Hugo säljer 1942
Den 7 januari 1942 var det dags för Carl och Hugo att sälja fastigheten. Denna gång till Aktiebolaget Stockholms Skofabrik för 475.000 kronor. Ingen bra affär för Carl och Hugo alltså.
Adressen var nu Hornsgatan 188 och Brännkyrkagatan 185 och kvarteret hör nu till Högalids församling. Högalids kyrka byggdes ju mellan 1916 och 1923 så troligtvis bytte vi församling i samband med att kyrkan var klar 1923.
Renovering av fastigheten 1943 till 1945
Av handlingarna framgår att fastigheten genomgick en renovering mellan åren 1943 till 1945 men inga handlingar eller ritningar finns bevarade från denna tid.
Huset på bild före renoveringen
Så här såg huset ut före renoveringen. Översta våningen och biografen byggdes vid renoveringen och fasaden gjordes om om helt och hållet. Den var vackrare före renoveringen, och ljusare. Lokalerna i gatuplanet byggdes också om med nya större fönster.
Värdering av fastigheten 1945
Den 19 oktober 1945 gjorde försäkringsbolaget AB Centralförsäkring en värdering av fastigheten som då nyligen renoverats.
Brandförsäkringsvärdet bestämdes till 1.450.000 kronor och med finns beskrivningar av fastigheten och utymmen.
Biografen är ny och det framgår också att en lokal är avsedd för konditori (troligen nuvarande Copacabana) och en för färghandel. I övrigt finns 3 lokaler avsedda för butiker, en av dessa just då uthyrd för kontorsverksamhet.
Lägenheterna såg ut som idag och de parkettgolv som lades i vardagsrummen ligger fortfarande kvar i flera lägenheter.
Piskbalkongen var belagd med klinkersplattor, undrar vart de tog vägen?
Hela beskrivningen av huset andas modernt hus, det finns till och med moderniteter som fläktventilation och kylskåp i lägenheterna!
AB Stockholm Skofabrik säljer 1947
Den 31 december 1946 säljer Skofabriken fastigheten till Förvaltningsbolaget Svanen för 1.720.000 kronor.
Stockholms skofabrik låg nästgårds i huset där biblioteket ligger idag i hörnet av nuvarande Långholmsgatan och Hornsbruksgatan.
Bilden på Stockholms skofabrik nedan är från 1910
1898 skriver professor G. Sellergren följande i en rapport om sveriges industri:
Skodon: ”Fabriksmässig tillverkning af skodon bedrifves företrädesvis i Stockholms stad samt i Skåne. De största fabrikerna ligga i Stockholm och äro Beijers samt Aktiebolaget Stockholms skofabrik. Införseln utgöres dels af mycket fina skodon från Danmark och Tyskland, dels af billiga, maskingjorda s. k. wienerskodon; hela beloppet uppskattades år 1899 till ej fullt 1/2 million kronor. Utförseln är växlande men under sista åren ganska ringa”.
I samband med den försäljningen finns en hel del intressanta handlingar bevarade varav en del finns med här.
En kul detalj från den tiden är en annons som säljaren satte ut i Svenska Dagbladet och ett av de svar de fick från en intressent som via Törnbloms annonsbyrå skrev följande brev.
Annons och brev från Törnbloms annonsbyrå
Förstorad annons
Ett annat kul dokument beskriver hyrorna för både hyresgäster och lokaler vid årsskiftet 1946/1947. Även namnen på hyresgästerna finns med och hyran plus bränsletillägg var mellan ca 60 kronor och 300 kronor per månad.
Biografen som då (likson nu) hette RIO hade 400 sittplatser (idag 235) och betalade 6 720 kronor i kvartalshyra. Av dokumentet framgår också att Hornstulls Färg och tapetaffär låg i huset liksom Glantz Järn och metallaffär och ett företag som hette Kobia.
Denna adresslapp från Hornstulls Färg- & tapetaffär hittade jag (Leif) på vinden i ett hörn.
Av andra dokument framgår att det fanns ett konditori och ett bageri och två kontorslokaler i huset.
Av ett annat dokument från denna tid framgår att huset värmdes med två pannor, en för kol och en för ved. Kritik riktades i besiktningen mot att värmesystemet var dåligt skött, som det stod ”beroende på dåligt bränsle och en troligen oerfaren kvinnlig portvakt”.
Det finns också bevarat en del handlingar som beskriver fastighetens ekonomi och en beskrivning av fastigheten som i huvudsak säger samma sak som värderingen två år tidigare.
Svanen säljer till två Skandia bolag
Den 5 december 1951 säljer Förvaltningsbolaget Svanen till två Skandia bolag (Försäkringsbolaget Skandia och Livförsäkringsbolaget Skandia, Skandia-Nordstjärnan) för 1.470.000 kronor.
Mer information än lagfartsbevis och köpebrev finns inte kvar från denna försäljning. Svanen hade en minst sagt svag värdeutveckling under sina fyra år som ägare av fastigheten.
Hornstull får tunnelbana 1964
1964 invigdes den sydvästra tunnelbanan som gick från T-centralen ut till Fruängen. Hornsgatsborna fick nu 4 tunnelbanestationer: Slussen, Mariatorget, Zinkensdamm och Hornstull. Ovan jord fortsatte spårvagnarna att gå ännu någon tid. I samband med att högertrafiken infördes år 1967 upphörde all spårvägstrafik i Stockholm och därmed också Hornsgatans sex spårvägslinjer.
Försäkringsbolaget Skandia säljer till Thule
Den 27 december 1967 säljer det ena Skandiabolaget till Livförsäkringsbolaget Thule för 900.000 kronor. Det innebär att två Livförsäkringsbolag äger 50% var av fastigheten. Ingen annan information finns bevarad från denna försäljning än köpebrev och Lagfartsbevis.
Livförsäkringsbolaget Skandia köper hela fastigheten
I ett gravationsbevis (lagfart) från 18 januari 1982 framgår att Livförsäkringsbolaget Skandia äger hela fastigheten. Inga köpehandlingar finns bevarade från denna försäljning.
Jämför gravationsbeslutets torra datautskrift från Centralnämnden för fastighetsdata med de gamla lagfartsbevisens vackra stämplar och sirliga underskrifter. Utvecklingen går framåt men inte alltid mot större skönhet.
Brf Hornstulls Strand 1 bildas
Den 28 juni 2000 hölls den föreningsstämma där föreningen bildades. Fastigheten Sågen 15 förvärvades av Livförsäkringsbolaget Skandia för 47 miljoner kronor. Resten är historia eller kanske snarare framtid.
Tidigare boende i huset
Tidigare hyresgäster
På denna sida kan vi följa några boende i huset mellan åren 1882 och 1926, den tid som Stockholms rotemansarkiv spänner över. Alla uppgifter är hämtade från dessa arkiv. Det är stora omflyttningar i huset de första tiotal åren. De stockholmare som bebor huset kommer nästan undantagslöst från landsorten och bor i huset bara ett eller två år. Det tycks vara ett vanligt mönster vid den tiden i Stockholm. Har försökt fånga några personer som passerat vårt hus och deras livsöden.
Anders Andersson från Torslunda
De första som flyttar in i huset är Anders Andersson 46 år som närmast kommer från Torslunda i Kalmar län men som är född i Kristianopel i Blekinge. Anders är Kakelugnsmakare och änkling med ett barn som heter Gideon Josua Gabriel och är fem år. Med honom kommer också pigan Anna Sofia Thorsen 33 år också hon närmast från Torslunda men hon är född i Ryssby i Stockholms län. De flyttar in den 4 november 1882 allt enligt Stockholms rotemansarkiv.
Ett år senare gifter de sig och flyttar från huset den 15 december samma år till Gamla Prestgårdsgatan 11 där de stannar till 1893 och får dottern Ada Hanna Andriett Elisabet som dock bara blir fyra år. Under två år bor ett fosterbarn i familjen, Lydia som kommer från Söderköping och flyttar vidare till Nacka.
Nästa adress är Adolf Fredriks Torg 6 där de bor till 1910 då Anna Sofia avlider. Anders flyttar först till Badstugatan 27 och sedan 1914 till Bellmansgatan 22 där han lever till 1921.
Gideon flyttar 1897 till Chicago (utrikes ort) som det står i rotemansarkivet.
Nils Anderberg från Åhus
Nästa inflyttning är den 7 november då Nils Anderberg med hustru Bengta och barnen Ester och Albert flyttar in. Nils är murare och familjen kommer närmast från Koksgatan 12 men han är född i Åhus Skåne och hon är född i Rinkaby Stockholm. De kom till Södermalm 1880 först till Bergsprängaregränd 12 och senare till Holländaregatan 17 .
De stannar i huset i två år innan de flyttar till Skinnarviksgatan hösten 1884. Mellan 1884 och 1997 är de folkbokförda i ”bilagan” vilket innebär att de har okänd adress. Sista kända bostadsområdet i Stockholm är Klara från 1997
Dottern Ester kommer tillbaka till södermalm 1903 som piga på Bondegatan och Folkungagatan men flyttar till Sala 1906.
Carl Gustav Johansson från Bärbo bor 6 år i huset
En av dem jag hittat som bott längst i huset är Carl Gustav. Carl kom med sin hustru Sofia från Örebro till Stockholm den 26:e april 1878 till Besvärsgatan 70 där de bodde i två år. Carl var ”mekanisk arbetare” d v s arbetade på mekanisk verkstad kanske Bergsundsbruk eller någon verkstad på Liljeholmen. Sofia var född på Svea artelleri och Carl i Bärbo i Södermanland.
De fick en son, Carl Wilhelm Rudolf och flyttade i tur och ordning till Besvärsgatan 74, Öfra Badstugatan 31, Hornsgatan 172, Hornsgatan 178 och Hornsgatan 78 där Sofia avlider 1893.
Carl byter yrke till telegrafarbetare och flyttar med sonen till Wolmar Yxkullsgatan 11 där han bor till 1895. Där träffar han Emma Katarina Lundgren ensamstående sidenväverska i andra generationen som han gifter sig med 1896. Den 17 september 1895 flyttar de till vårt hus och bor där i sex år till 1901 vilket är ovanligt länge för hyresgäster på den tiden.
De får en son i huset, Lars Gustav Elis och i lägenheten bor också Emma;s mor Emma Kristina född 1838. 1901 flyttar de till Brännkyrkagatan 183 (huset bredvid) och där avlider Carl 1902.
Emma flyttar med båda barnen till tio andra adresser på södermalm hela tiden med titeln ”telegrafabetaränka”.
Carls första son blir ”barerare” troligtvis upplärd av Lars Ture Lundgren Emmas yngre bror som är inneboende hos familjen i tre år. Deras gemensamma son Lars blir så småningom Smed men bor hos Emma till 1926 där spåren upphör.
Margareta Kristina Ekström från Fårö
Margareta är född 1846 på Fårö norr om Gotland. Hon har fött en son utanför äktenskapet, Johan Laurentius som bor kvar på Fårö, och kommer till Stockholm 1878 hennes första adress är Öfra Badstugatan 35. Närmast kommer hon från Björlunda i Södermanland och på hösten föder hon ännu en son, Axel Wilhelm som flyttas till Tegnersroten vid födseln, kanske barnhem eller fosterhem. Han blir så småningom sjöman och flyttar till sin mor igen men först 1903.
Hennes nästa tre pigtjänster är med adresserna Svartstensgatan 20, Krukmakaregatan 6 och Götgatan 11.
1885 får hon anställning som piga hos Axel Harald Wideqvist på Repslagaregatan 17 som är ”handlande” i vad framgår inte av arkiven. Axel tycks ha de ganska gott ställt han har tolv anställda 6 pigor 2 drängar 2 bokhållare och 2 handelsbodsbiträden.
Axels far Johan Wideqvist född 1813 var ”minuthandlare” och en förmögen man, han ägde huset han bodde i på Holländaregatan 19 med ett tjugotal anställda och ytterligare tjugo hyresgäster.
Nästa jobb är som piga är hos Hallerström på Katarina Östra Kyrkogränd 13.
I vårt hus bor hon mellan 1888 och 1889 troligtvis som piga men utan uppgift om arbetsgivare.
Nästa jobb är som piga hos Johan Adolf Backman på Högbergsgatan 22 som har ytterligare en piga Alma Ahrberg.
Mellan 1889 och 1890 är hon piga hos Mauritz Fredrik von Krusenstjärna på Stora Fiskaregränd 1 som är ”navigationsskoleföreståndare” och före detta löjtnant. Mauritz som är från Karlskrona har hustru fyra barn och 13 pigor.
Därefter arbetar hon hos Dufva på Koksgatan 52 där hon troligtvis träffar sin blivande make Johan August Blomkvist. De gifter sig och flyttar till Södermannagatan 22 året efter. Johan är fabriksarbetare och kommer från Björsäter i Östergötland. Han har arbete på en fabrik på Tjärhovsgatan 4.
Så 45 år gammal med två oäkta söner som aldrig bott hos henne och anställning som piga och inneboende hos tio olika arbetgivare skaffar hon man och eget boende på Nytorget 44.
De får aldrig några barn tillsammans men 1899 flyttar Margaretas son Axel hem. Han har bott utanför södermalm och arbetat som skofabriksarbetare och nu sadlat om till sjöman.
I bostaden finns också tre inneboende Per som är brödutkörare, Otto som är arbetare och Enny som är sömerska.
Johan avlider 1911 och Margareta blir änka. Hon flyttar först till Brännkyrka gatan 88 och sedan till Heleneborgsgatan 15 där hon avlider 1919 vid en ålder av 73 år.